Det ser bra ut. Det ser fint ut. Fortsätt så.
För bra lördag.

I morgon går jag in på den sista arbetsveckan om det inte blir några ändringar som något säger mig att det kommer bli.
Det känns både tråkigt och skönt. Mest skönt.
Vi tar i alla fall och äter någon slags avslutningsmiddag på Medelhavskällarn i morgon.

Nej hörrni, filmen kallar.


Finaste, finaste tjejen.

Gårdagen med alla J-O P:are var i världsklass. Bortrövade i en hästbuss, mat, dricka, kyrkbåtar, bad, och för guds skull, skratt! Herre min ge. Jag är slut i hela kroppen idag. Vilket järngäng. Hur ska jag klara mig utan en daglig dos av dom när vi jobbat klart? Fyfarao.

Jag älskar Engmans. Men det gör lite ont i hjärtat att lyssna på dom.
Det är bara det, att det är lite tråkigt hur allt blev.

Välkommen klumpen i magen.
Det var längesen sist.

En vecka i Turkiet känns verkligen behövligt nu.

Jag hade helt glömt bort hur skönt det var med långa promenader. Det finns nog inte mycket som slår ett par sköna skor, musik i öronen och ljummen luft. Helt otroligt hur mycket man hinner gå igenom i huvudet medans.
Det som snurrade runt mest var att det aldrig är värt att lägga ner tid på personer som inte gör en lycklig. Även om det är svårt så blir det aldrig bra. Man måste försöka knuffa ifrån sig dom. För känslan som kommer när man har klarat det är obeskrivlig.


Du om någon gör mig lycklig.

Äsch, har inte riktigt tid för det här med att blogga nu för tiden.
Har bättre saker för mig :)

.. Världens finaste låt? Haha.

När vi har hamnat i en sånhär svacka så är det tur att man kan skratta ändå.
Nästan så vi funderar på att gå klädd som rymdbubbar på Sigge i morgon.
Vi är ena riktiga problemlösare i alla fall. Grymma brudar!

Kontroll eller ingen kontroll alls.
Jag vet inte.

Vad jag vet är att helgen har varit fantastisk.
Tack till er som var med och gjorde den.
Sen om jag överlever på jobbet i morgon är en annan femma.

Tidigare idag kom jag och tänka på en sak. Jag kom på att den bästa tiden i mitt liv är nu. Jag är fri att göra precis vad jag vill. Jag har inte längre någon som håller mig lindad runt lillfingret och som får mig att ligga och guppa på botten. Jag har fått uppleva den underbara lättnaden att ha tagit sig tillbaka. På riktigt. Något år gör skillnad. Skillnad på personer. Skillnad på känslor. Två som en gång vart så lika blev plötsligt främlingar. Men jag är så förbannat glad att jag är där jag är idag. Jag har bara mig själv att tänka på. Jag är redo för precis allt. Välkommen.