För den som orkar
Just nu borde jag ligga i rummet bredvid och sova, jag borde ha lagt mig för längesen. Men vad gör man inte för Prison Break?
Känner även att jag inte skulle somna heller om jag gick och la mig nu. Jag var ute och gick med Linette lite tidigare ikväll och jag känner att jag fick en hel del att tänka över. Bland annat Brännås.. Spökenspökenspöken.. Därför tänkte jag passa på att skriva lite om det som har hänt där när jag ändå är igång.
När min mamma var liten så hängde sig ett par i huser snett mitt emot. Vad jag kan minnas har det stått tomt sedan dess, fram till några år sedan när det flyttade in en familj från Stockholm. Man kan ju undra varför man väljer att flytta från Stockholm till något så litet som Brännås? Hur som helst, det huset skrämmer mig.
För några år sedan när mina kusiner och deras familj var där och min mosters man var ute på kvällen. Det var vinter och jag vet inte om han var ute för att han skulle basta eller vad det var. Men hur som helst när han är ute så kommer en person gående från skogen, iklädd mörka kläder och luva. Han går rakt över våran gård, säger ingenting, går vidare ner på vägen och försvinner.
Det här tycker jag nästan är det läskigaste av allt, och det var när jag och Linette var mindre och var där en sommar. Vi tog en promenad genom byn och gick ner på en grusväg som ledde till ett hus. Det var hur fint som helst där och vi blev avundsjuk över att dom hade så fina hästar i den där hagen. Och just det, hästarna. När vi kom ner på vägen och fram till hagen så möttes vi av två hästar. Vi klappade och kelade med dom ett bra tag, och tro mig, det är vi stensäker på. När vi sedan kommer tillbaka till Brännås en annan gång så går vi dit för att klappa dom igen, men inga hästar syntes till. Varken spår av dom eller någon hage. Besvikna som vi blev gick vi till min mammas moster som också bor där och frågar om dom sålt hästarna. Vad tror ni hon säger? Jo, att dom hade två vita hästar för flera år sedan, men nu hade dom inga längre. Hästarna var vit, och hästarna vad där gången innan. Sjukt..
Sen för ungefär ett år sedan eller så, var jag och Martin där för att ta det lite lugnt, kolla på film och sova över. Jag minns inte riktigt men vi kopplar i DVDn och lägger dosan på bordet, jag tror att vi båda är ganska säker på att vi gjorde det. Sen gick vi ut i köket eller något, och när vi kommer tillbaka så hittar vi inte dosan. Den är helt borta. Vi letar och letar och tillslut hittar vi den under sittkuddarna i soffan. Jag hoppas att vi bara inte minns att vi la dosan i soffan.
Också nyligen då när jag Stina, Johanna och Evelina var där så hände det senaste. Vi har precis kollat klart på en film, har sänkt ljudet och sitter och småpratar. Helt plötsligt höjs ljudet till högsta volym. Ingen är i närheten av TVn och dosan ligger på bordet.
Gissa vart jag ska fira jul i år?
Känner även att jag inte skulle somna heller om jag gick och la mig nu. Jag var ute och gick med Linette lite tidigare ikväll och jag känner att jag fick en hel del att tänka över. Bland annat Brännås.. Spökenspökenspöken.. Därför tänkte jag passa på att skriva lite om det som har hänt där när jag ändå är igång.
När min mamma var liten så hängde sig ett par i huser snett mitt emot. Vad jag kan minnas har det stått tomt sedan dess, fram till några år sedan när det flyttade in en familj från Stockholm. Man kan ju undra varför man väljer att flytta från Stockholm till något så litet som Brännås? Hur som helst, det huset skrämmer mig.
För några år sedan när mina kusiner och deras familj var där och min mosters man var ute på kvällen. Det var vinter och jag vet inte om han var ute för att han skulle basta eller vad det var. Men hur som helst när han är ute så kommer en person gående från skogen, iklädd mörka kläder och luva. Han går rakt över våran gård, säger ingenting, går vidare ner på vägen och försvinner.
Det här tycker jag nästan är det läskigaste av allt, och det var när jag och Linette var mindre och var där en sommar. Vi tog en promenad genom byn och gick ner på en grusväg som ledde till ett hus. Det var hur fint som helst där och vi blev avundsjuk över att dom hade så fina hästar i den där hagen. Och just det, hästarna. När vi kom ner på vägen och fram till hagen så möttes vi av två hästar. Vi klappade och kelade med dom ett bra tag, och tro mig, det är vi stensäker på. När vi sedan kommer tillbaka till Brännås en annan gång så går vi dit för att klappa dom igen, men inga hästar syntes till. Varken spår av dom eller någon hage. Besvikna som vi blev gick vi till min mammas moster som också bor där och frågar om dom sålt hästarna. Vad tror ni hon säger? Jo, att dom hade två vita hästar för flera år sedan, men nu hade dom inga längre. Hästarna var vit, och hästarna vad där gången innan. Sjukt..
Sen för ungefär ett år sedan eller så, var jag och Martin där för att ta det lite lugnt, kolla på film och sova över. Jag minns inte riktigt men vi kopplar i DVDn och lägger dosan på bordet, jag tror att vi båda är ganska säker på att vi gjorde det. Sen gick vi ut i köket eller något, och när vi kommer tillbaka så hittar vi inte dosan. Den är helt borta. Vi letar och letar och tillslut hittar vi den under sittkuddarna i soffan. Jag hoppas att vi bara inte minns att vi la dosan i soffan.
Också nyligen då när jag Stina, Johanna och Evelina var där så hände det senaste. Vi har precis kollat klart på en film, har sänkt ljudet och sitter och småpratar. Helt plötsligt höjs ljudet till högsta volym. Ingen är i närheten av TVn och dosan ligger på bordet.
Gissa vart jag ska fira jul i år?
Kommentarer
Trackback
