Du är så söt, min kära lilla ponny

Snälla, ge mig lite, det var så längesen. Jag behöver det nu.
Helst grabben till höger.
Jag saknar han grymt mycket. Hur man kom in till han och han vände sig lite surt bort, men kom sedan fram och buttade på en och slickade en på handen. Älskade lilla plutt. Så mycket han har lärt mig alltså. Den första jag hyrde, den första jag tävlade på, den första jag vann med, ja allt. Trots alla små busiga och sura fasoner han kunde ha för sig så var han bäst. Han är bäst. Det gör ont att veta att han inte finns mer. Lilla Super.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0