dahlbergsara

Nu har jag två saker att berätta. Minst.

För det första så låg jag och tänkte igår när jag skulle sova vad jag hade skrivit den dagen, och började fundera på det där med att jag är så deppig och less ibland så jag kanske skulle passa bra på avdelning 10. Då finns det ju säkert en och annan som kan tro att jag sitter hemma och tänker att åå vad det är synd om mig, åå jag vill dö och åå vad jag hatar allt. Så är jag faktiskt inte. Jag är bara allmänt deppig som alla är ibland, och att jag vet orsakerna är ju bättre men dom tänker jag inte ta här. Så då vet ni det.

Sen det andra är att jag nog aldrig har mått så dåligt som på matten nu på morgonen, inte på ett tag i alla fall. Och nu pratar vi inte om det där deppiga och lessheten utan riktigt pissdåligt. Det kröp i magen, spände i huvet och jag mådde galet illa. Som tur var fick jag skjuts hem, för vem vet annars vad som hade hänt? En spya i ansiktet på Annica? Tur att inte det hände, då hade jag definitivt fått ett ig på provet. På vägen hem började jag fundera på vad det kunde bero på och kom ganska snabbt på det. Så brottomt som jag hade till bussen på morgonen, var det ju självklart att jag glömde ta insulin. Det blev bara raka vägen hem, pressa i mig insulin, dricka några liter vatten och hoppa i säng. Nu mår jag fina fisken!

Nu ska jag klä på mig lite varmt och ta en långpromenad i solen. Mysigt! Vad som händer sen vill jag nästan inte skriva för då mår jag väl illa igen. Men jag ska plugga... tjoho.