dahlbergsara

Väck mig. Väck mig ur den här drömmen.. Eller är det ingen dröm? Jag vet inte längre, jag vet ingenting. Jag kan inte förstå det, det kommer jag aldrig att göra. Var det verkligen så nödvändigt.. Innerst inne vet jag att det är mitt fel, det var mitt val från början, men just det här trodde jag aldrig skulle hända, aldrig, det fanns liksom inte. Jag känner mig som världens minsta människa som inte betyder något. Tusen frågor och tankar snurrar i mitt huvud nu, samtidigt som jag känner mig helt tom.. Det var inte så här jag ville att det skulle bli, vi var ju bästa kompisar, men just nu känner jag mig bara sviken, ett stort hål.