Där är himlen lite närmre för mig
När jag kollar tillbaka i min blogg blir jag så jäkla ledsen . Okej att jag inte var världens lyckligaste då , absolut inte , men på något sätt så lekte livet ändå . Livet stog liksom inte stilla som det gör nu . Jag var säkert ledsen minst en gång om dagen då , ändå skulle jag göra vad som helst för att få spola tillbaka tiden . Jag älskar allt som var då , nästan .
det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart
och när jag känner så då tänker jag på dig
allt är så förgängligt allting kan briserna snart
men du är oförstörd för mig
du är oförstörd för mig
men tiden har sin rätt att förändras där den går
och den är hos dig nu, hos dig och din vän
jag ska aldrig mera lägga mig med huvudet mot ditt hår
och aldrig älska dig igen
aldrig älska dig igen
men vid vägen längs bäcken som sakta ledde hem
där är himlen lite närmre för mig
där har tiden gjort en hållplats för oss och allt som hänt
dit kan jag gå och sakna dig
dit kan jag gå och sakna dig
Kommentarer
Trackback
