dahlbergsara

Idag ska jag till medicinmottagningen för första gången. Oftast tänker jag att det finns dom som har mycket sämre, att diabetes inte är så farlig. Men ibland är det bara skitjobbigt. Det är en heltidssjukdom som måste kontrolleras jämt. Jag kan liksom inte sätta mig i en bil och köra iväg utan att veta om allt är bra. För att inte tala om alla sprutstick flera gånger om dagen. Men jaja, somsagt. Det är väl egentligen ingenting motför hur det skulle kunna vara!

Senare ska jag iväg och rida på lektion. Sist jag gjorde det var på våren för snart två år sen. Om jag är nervös? Skitnervös faktiskt. Hjärnan hänger nog fortfarande med, det är kondisen som jag oroar mig för.

Hörs!